Så va vi inne på årets näst sista dag. Vi lämnar snart 2022 bakom oss med fina minnen. En snabb återblick.
Vi började med att Tussie och Chivas valpar flyttade till sina familjer på årets andra dag. Vi hade en trevlig dag tillsammans med alla familjerna.
I februari välkomnade vi Pärlan för att hon i slutet av februari fick sin sista kull som blev vår Tårtkull. 9 fanatiska små tårtor förgyllde våran vår. Pärlan är en super mamma och tog väll hand om sina valpar och vi kunde i april ännu en gång samla alla familjer för en fin hämtnings dag. En solig och fin vårdag gjorde att vi kunde göra de flesta övningar ute.
Precis innan Pälans valpar åkte va vi med om något vi aldrig under dessa snart 10 år varit med om. Inez kom hem med en mycket liten mage men vi kände snabbt rörelse så att det var en valp viste vi. En röntgen senare visade det sig vara just en valp. Vår lilla solovalp. En något dramatisk födelse då valpningen inte kom igång och Inez hade gått över tiden så åkte vi in för att kolla läget. Inez mådde toppen och ingen aktiv valpning var igång. Men ett ultraljud på valpen visade något svaga hjärtljud och vi beslutade oss att inte vänta ut att valpningen ev skulle starta. Med kejsarsnitt kom han frisk och stark 400 gram och blev vår Alla För En men gick under namnet Allan. En ny upplevelse att bara ha en valp, men det gick som en dans även det.
När Pärlans valpar åkt och vi bara hade Inez och Allan så välkomnade vi Lexi. Med en stor mage och man jämför med Inez och i slutet av maj kom hennes 8 valpar till oss. Det blev vår Bubbelkull. En sommar med valpar väntade och hade väder och naturen med oss. Blev många under till skogen och mycket tid ute. Valparna ville helst vara ute kl 3 på nätterna så ett tag va det bara att lyssna och bus ute mitt i natten blev vår melodi. Detta avtog när det kom lite kyligare väder så man kunde vara ute även på dagen. De är roliga de små liven. Lexi va fantastisk att hänga med sina valpar och ville knappt lämna dom ens när det va stora. Underbart att se en bra mamma ta hand om sina valpar. Vi är så bortskämda med extremt bra mammor.
Under våren bjöd vi in till Boostdag för Tussie och Chivas valpar och en fin försommar dag fick vi tillsammans. Träning, skogen och goda samtal. Det är en av de bättre dagar som uppfödare är att träffa familjerna och hundarna igen efter några månader och få se hur de utvecklats. Även Tårtorna hade Boostdag i slutet av sommaren och återigen en fantastisk dag till
När Allan och Inez åkt hade vi 3 dagar innan Kiwi kom hem. Snart skulle vi välkomna den sista kullen för våren/sommaren 2022. 3 små valpar blev det och våra bakverk va födda. Kiwi som ville ligga nära nära och vi tillbringade många många timmar tillsammans i valplådan de första veckorna. Det är verkligen djupa band man bildar med tikarna under deras tid hos oss. Vi hänger ihop nästan 24 timmar om dygnet i 10 veckor. Det gör alltid det lite tungt att lämnar de åter till sin fodervärd efteråt. Kiwi och hennes bakverk var med mest överallt och vi njöt av sensommaren.
Att anpassa sig själv och omgivningen efter varje tiks behov och önskemål är vårt huvud jobb. En mamma som mår bra och är mycket nöjd är viktigt för valparnas uppväxt och det gör att vi ser till att mammorna får det just den tiken behöver och vill ha. Närhet, trygghet och kärlek finns det gott om både för mamman och våra valpar. Jag har svårt att tänka mig att det finns valpar som är mer pussade på än våra 😉
Under hösten va vi med om något som vi såklart inte önskat men som vi gjorde det bästa av det. En fredag i oktober får jag ett samtal av en kollegas dotter att min kollega blivit sjuk och undra om jag kan hjälpa till med valparna som de då hade hemma. Så familjen kunde lägga fokus på tillfriskning. Jag hade då inga valpar kvar hemma och hade planerat en lite lugnare höst efter en intensiv men rolig vår och sommar. Men det tog inte många sekunder att tacka ja att ta emot valpkullen och mamma Alice som några år tidigare själv föddes i mina händer. Dagen innan valparna blev 3 veckor hämtade jag hem Alice och valparna och på ett nytt och annorlunda sätt fick jag återigen valpar i huset. Både Alice och valparna landade fint och snabbt och Alice och jag fick snabbt en djup och fin relation. Valparna utvecklades väll och jag är tacksam att jag fick chansen att följa Alice och valparna så nära även om jag aldrig hade velat göra det. I början av december fick jag lämna Alice åter till en matte som nu va på bättringsvägen. Underbart att kunna finnas och hjälpa när det behövs. Alla våra små bullerbyn valpar kom till fina familjer och vi lämnar där med år 2022 valpår bakom oss.
Eller?
På Luciadagen va vi nämligen på ultraljud med Molly och till vår stora glädje visad det sig finnas ett helt gäng med friska och krya valpar där inne med fina hjärtljud.
Just nu är jag, Benjamin och Malwa i fjällen medan Brumma är på semester hos mina föräldrar, vilar upp oss inför ett nytt och spännande år.
Vi vill tacka alla fina familjer som tar så väll hand sina hundar på bästa sätt och att vi under året fått träffa på så mycket glädje och kärlek. Vi ser framemot att se mer av er under 2023.
1 svar på ”Året 2022”
Så fint du skriver, jag har först nu upptäckt denna dagbok;-))