Kanske är det vi gör under hela tiden hos oss, pekar valparnas små ryggsäckar av upplevelse och erfarenheter. Det börja i lunga valplyan för att sedan göra världen större och större bara låta deras nyfikenhet och utforska glädje sätta gränser. Vi utforska många delar av skogen, hyggen och parkeringsplatser i vårt närområde. Sitta på en skogsväg och bara låta de utforska, gå rakt ut i skogen över stock och sten och känna olika dofter, höra olika ljud och veta att jag alltid finns där för att stötta om det skulle behövas, med hejarop och en känsla av att jag tror på dig, du klara det. Låta miljön och svårigheterna utvecklas med valpen och göra det gradvis nästan inte märkbart svårare och svårare. För att skicka med självförtroende, självkänsla och en trygghet i relationen med mig och sedan alla människor. Att jag inte sätter de i situationer jag inte vet att de klara av och veta vilken nivå de olika valparna är på för att kunna stötta varje valp på just deras nivå. Det bygger vidare i vår relation och den blir tryggare och tryggare. Anpassa övningar utifrån valpen, vilka dagar man ska gå framåt eller bara upprätthålla.
Alla övningar vi gör packas med i deras ryggsäck, som de sedan kan plocka fram när de behöver i sina nya familjer. Men också göra flytt, relationen med familjen och massa nya miljöer så lätt, tryggt och roligt som det bara går.
Idag tog jag med valparna, 8 veckor och en dag, Polly och Teddys valpar. Med till stan när jag snabbt bara skulle köpa färg, de som gott i bilen. De har åkt bil sedan de var 4,5 vecka så det är inget nytt. De sov snabbt hela resan, på vägen hem gjorde vi ett stopp på min sambos föräldrar företagspackering för att gå i sele och koppel första gången. Asfalt, sele och koppel nytt på en gång, kanske inte det lättaste men jag känner valparna och viste att de skulle klara det toppen. Ny miljö, nytt underlag och trafik av både bilar och lastbilar. Klarade de som små stjärnor, för att vi gjort utflykter, varit på många ställen och att de litar helt på att jag bara tar de till ställen som är säkra för dom. Nu är de ett steg närmre redo flytten. De kommer får göra likande övningar på andra platser denna veckan.
Varför vill jag då göra många utflykter med valparna, jo jag tror att om valpen med tryggheten från mig( och mamma till en början med) får komma till olika platser och känna min, den människa de känner bäst och deras mamma är trygg i så förknippar de snart nya platser med just den tryggheten. Att de fått känna på, göra många första gången innan de ska byta anknytningsperson/er. Att ha med det i ryggsäcken när allt annat kommer rubbas för de så tror jag att flytten hem går så mycket bättre. Att ha sätt många nya platser varje vecka (nästan varje dag) dem sista veckorna hos oss, gör att den nya miljö de kommer till kommer vara lite mer trygg, lite mindre stress och lite roligare. Än om de bara skulle i 8 veckor varit i vårt hus och trädgård. Det kan påverka och varför inte öka sannolikheten att det blir bättre för valpen om man kan det. Jag vill lägga så lite jag bara kan till slumpen när det gäller valparna. Därför vill jag packa med utflykter, tryggheten tillsammans och vetskapen om att de klara det mesta. Det ger också nöjdare valpar även hos oss och det är värt mycket. De får en tydliga ute gör vi utflykter och leker och inne vilar vi så vi är redo för nästa utflykt. Samma som jag vill att mina vuxna hundar ska köra efter, ute busar vi, inne slappar vi.
Nu är snart valparnas ryggsäckar packade, med det som vi kan göra och jag lämnar över till familjerna. Nu blir det deras uppgift att skapa relation, trygghet och nyfikenhet i deras nya miljö. Fortsätta packa ryggsäcken med positiva erfarenheter och stunder tillsammans som de kommer kunna ta fram när det behövs. Fortsätta utforska, lära och bygga på den grund som vi har lagt här.
Det är alltid en känslosam sista vecka med valparna, trotts att jag lämnat över många valpar till sina nya familjer så känner jag mig aldrig klar med de små, aldrig redo att lämna ifrån mig de som jag hängt med, pussat på och vaggat till sömns. Som jag va med när de tog det första andetaget, följt de från små till att de nu kan ta sig an hela världen. Det är lika fint varje gång, men redo det blir jag aldrig och så får det vara. Jag känner mig trygg i den känslan att jag älskar varje valp så in i själen att jag aldrig vill lämna den i från mig. Men jag lever av den glädje de ger, de berättelser jag får höra, vilka under de gör i just sin familj. Då är mina känslor helt sekundära. För ju fler som kan villkorslöst kan älska mina små desto bättre är det. Vist är det fint <3
Många karmar från Lovisa och hela gänget på Brummas
Vi har nu fått en öppning i Polly och Teddys kull, då en familj fått tacka pågrund av hälsoskäl. Så är du intresserad eller vet någon som är det så är det bara att höra av sig till mig, Lovisa på 0708194224.