Valparna är nu 18 dagar och det börjar bli mer och mer fart i de små. Jag har de ute i köket en stund varje dag, de visade att de var redo för det och jag vill inte hindra utan främja all utveckling som valparna är redo för. Så för någon dag sedan så fick de komma ut i myspölen i köket, de sov för det mesta och jag grejade på i köket eller i ärlighetens namn så låg jag mest på golvet och tittade på de små. De utforskade, genom att gå runt och lukta lite innan de la sig till rätta och sov vidare, tryggt och lugnt. På samma sätt har de två dagar i rad. Så idag var det dags att ta nästa steg, jag la ut ett stort dubbeltäcke på golvet i köket och en vetbed över på ena hörnet. Sedan var det dags för valparna att ta nästa steg i utvecklingen. Valparna fick komma ut i köket och fick sedan göra precis vad de ville. Undersöka, utforska eller bara sova. Ingen press, inga krav att uppnå, bara låta nyfikenheten styra. Polly gav de mat och de sov sedan lugnt en stund. Vi körde lite enklare hantering och så var det mat igen innan det var dags för en liten bus stund. Att se hur de upptäcker varandra och hur de undersöker de nya underlaget på ett smart och bra sätt. Jag är med för att de inte ska komma ut på golvet, jag vill inte i detta steget sätta upp några grindar när vi är i köket, utan det ska vara så stort som deras nyfikenhet och mod tar de just nu. Så min uppgift är att om någon börja närma sig att gå ut på golvet får jag se till att där ligger något typ av underlag där som de lätt kan gå på utan att halka omkring. Men så långt kom vi inte idag.
Däremot så hade vi en rolig och mysig stund tillsammans, där jag lägger mig ner så jag är mer i deras nivå och så svara jag på kontakt de tar genom kli på magen eller under hakan, det har de visat att de gillar mest. De får klättra över armarna, benen och undersöka mitt hår och känna mina andetag och lyssna på när jag prata med de, helt på deras villkor och helt utan press och krav, bara nyfikenhet och utforskaglädje. De stunderna är värdefulla, jag ser hur de parta med varandra och får vara en del av de, jag får bli och utveckla vår relation och där med också relationen med människor. De får helt bestämma schemat och jag får hänga med, utan så mycket rörelse utan just nu mest stilla och små rörelse för att de ska hinna med och förstå. Detta utvecklas med tiden men stunderna består som vi har tillsammans för att bygga både relation, trygghet och respekt mellan varandra och för varandra. Något vi jobbar på varje dag på olika sätt kanske oftast på de saker jag vill att vi ska göra, men också dessa stunder där valpen får visa vägen. Helt enkelt för att jag vill skicka med valparna dessa stunder vidare i livet jag tror att de bidra till vidare respekt och samarbete på ett annat plan med människor de kommer träffa vidare i livet.
Svårt att förklara den känslan jag vill bygga upp mellan mig och valparna redan så här tidigt(redan från start) men det är den jag vill ska följa de små genom livet och de kan komma tillbaka och landa i, i möten genom livet. Så den känslan ser jag till att det finns chans att utveckla, fördjupa och förstärka så mycket det bara går under deras tid hos oss.
Detta tillsammans med mycket annat är det vi packar valparnas livsryggsäck med, ju mer vi fyller den med smarta och sunda grejer ju lättare kommer valpen att tala världen och det är ju det som är målet. Efter de flyttat från oss tar familjerna vid och fyller varje dag ryggsäcken med känslor och upplevelser och där är det vårt ansvar att vi packa den rätt både som uppfödare och som valpfamilj.
Ja detta kan jag skriva mycket av men det får räcka för idag
Kram Lovisa