Författare: LovisaCallenbring

Nu har det gått några dagar sedan vi hämtade hem Polly och det kändes som vårt lilla team blev komplett. Så underbart och mysigt.

Hos oss kommer det nya hundar som ska bo i vårt hem under minst 10 veckor rätt så ofta, Brumma och Malwa ska dela mig och husse med nya och olika tikar. Det går bra och vi har rutiner som passar oss så att alla ska trivas och må bra. För det är väldigt viktigt när vi ska jobba som ett team att alla mår bra och får rätt förutsättningar.

Inez har varit här innan och landade på några minuter och hittade snabbt sina favoritställen. Efter några dagar kom Polly och jag va förväntansfull att se hur det skulle gå att välkomna en tjej till och det kunde inte gått bättre, hon kom in i vår familj likt Inez som de självklaraste i världen. Brumma och Malwa välkomnade henne med glädje och la inte mycket vikt vid henne och Inez och Polly hittade varandra direkt. Polly landade också väldigt snabbt och hittat sina favoritställen. Det är lugn och harmoniskt i hela huset och det är precis det som Inez och Polly behöver, lugnt och tryggt.

När jag sätter mig kommer både Inez och Polly och gosar och bara är nära nära, det blir mycket gos, i mängder och jag blir helt i molnen av all kärlek. Samtal om de små och vad som kommer snart och bara vara tillsammans och bygga på relationen det är det vi jobbar för just nu.

För relationen är alltid viktig och att tikarna får lugn, ro och trygghet är förutsättningar för att relationen ska byggas vidare på. Det är viktigt för mig och för de blivande mammorna och valparna att det är just lugnt och tryggt runt omkring.

Ibland får man vara lite stolt och tacksam och det är jag över både Inez och Polly verkligen två toppen tjejer, de hade både lätt fått stanna om jag inte viste hur högt älskade de är i sina familjer och jag är så så tacksam över det nära samarbetet mellan oss här och våra fodervärdar. De ger våra blivande mammor och pappor fantastiska möjligheter och förutsättningar och det gör mig så fylld av kärlek. Delad kärlek är dubbel kärlek och jag hoppas verkligen våra foderhundar känner det. Som sagt stolthet, tacksamhet och kärlek fyller mig från topp till tå.

Ha en fin dag

Kram

Lovisa

Är vi började för 10 år sedan så kunde jag aldrig ana vad vi skulle vara idag och den resa vi också har framför oss. Det är så himla roligt att hela tiden utveckla, utvärdera och göra om ibland och fortsätta ibland. Som jag sa när jag förra året testade en ny toalett lösning till valparna. Efter 6 år med samma lösning som fungerade och jag va nöjd med, att ”man får inte vara dummare än att testa nya saker för det värsta som kan hända är att vi får gå tillbaka till en lösning som fungera, man måste vara öppen för ännu bättre lösningar” Det gäller det mesta och just i detta fallet så gick vi efter en kull tillbaka till den gamla lösningen för den fungerade bättre hos oss. I andra fall kan det vara tvärt om och man kanske vunnit på det istället. För det är lätt att tänka att man ska hitta ett system/schema som fungera hos alla uppfödare med alla valpar. Det tror jag inte på av olika anledningar, bland annat för att förutsättningarna hela tiden förändras, i samma hus och med samma linjer. Hur tänker hon nu undra ni?

Jo om vi blir fast i ett system/schema som vi varje kull följer dag för dag, kull för kull. Så finns det en risk att vi inte ger oss möjligheten att utvecklas. Där emot är dessa system/scheman mycket bra att lära sig grunderna i och ta det som fungera bäst för just mig eller just dig i varje system/schema. Detta gäller egentligen med kurser, instruktörer och hundpsykologer också. Min filosofi har alltid varit att kunskap från olika är de som ger mig mest kött på benen. Att ibland också lära sig vad som inte fungera eller vad som jag inte vill med min hund är också värdefull kunskap. Detta gäller även uppfödningen och allt där till.

Under de senaste åren i och med att vi landat här på gården och bott in oss och vet huset och gårdens för och nackdelar kan vi också lägga all vårt fokus på att förbättra och utveckla. Genom att vara öppen för nya saker och förändringar också ge oss möjligheten att bli ännu bättre och det är en härlig känsla att kunna med ny kunskap och nya lärdomar se skillnaden.

För vad är det vi vill egentligen och vad är bra och vad är mindre bra och kan vi göra för mycket, det är frågor som ska och bör ställas ofta och med det mesta vi gör. För ibland kan det vara att mycket inte är bäst, utan en balans och den är inte helt självklar och kanske olika på olika ställen. Det är helt okej.

Detta kommer jag att lyfta mer under våren i våra YouTube video. Hur vi tittar på saker och få de så bra som möjligt, små saker som kan göra stor skillnad.

Det roligaste och det som ger så himla mycket är det blir precis som man tänkt sig och vill att det ska bli. När det klaffar och den iden man hade i huvudet blev bra även i verkligheten och gjorde nytta för hundarna, valparna eller valpköparna.

Så det är det som ger mig mest motivation och glädje just nu.

Snart kommer valparna och vi får lite nollställa och hitta rätt väg för just dessa valpar, även om det är mycket likt så blir det individuella skillnader mellan olika kullar och olika individer. Inte stora och bara för att just varje valp ska utifrån det vi vet och kan och har chans att påverka positivt så ska göra det. Vi har en grundmodell som vi utgår ifrån, som ger oss styrka och lugn.

Tack för att du tagit dig hela vägen hit igenom denna text.

Kram

Lovisa

I 4 dagar har vi bara haft Brumma och Malwa. I tisdags flyttade Molly hem igen efter att varit här hela detta året. Det är tomt och vi saknar henne, hon har en så fin personlighet som saknas här hemma. Lite andrum innan vi idag välkomnade Inez med sin lilla mage, lägger man handen på magen tar det inte lång tid innan man känner de små röra sig där inne.

Kan inte gå bättre Inez landade fint snabbt och känns som hon alltid varit här och Brumma och Malwa känner henne väl sedan förra året då hon var här för sin första valp. Så det gick så så bra.

Idag har vi också passat på att ha spa dag med Brumma och Malwa. Så vi började med bad och fön på förmiddagen följt av klippning Brumma vid lunch och sedan Malwa i eftermiddag. Så nu är de rena och så fina båda två.

Vi har också hunnit med ett besök och det är roligt att kunna ta emot besök igen efter pandemin. Är du intresserad av att besöka oss är du välkommen att kontakta oss så kan vi boka in ett besök.

Så vi har hunnit med mycket idag och nu på kvällen har jag börjat gå igenom de mail jag hamnat efter med under veckan jag låg i influensan. Snart ska vi krypa ner i soffan en stund innan vi ska sova.

Så idag är början på denna vårens valpresa och jag hoppas ni vill följa med på vår resa tillsammans med Inez, Polly och senare Nina.

Ha en fin kväll!

Kram

Lovisa

Det har gått 5 dagar sedan Molly och Ingos valpar åkte och redan ibörjan av veckan blev Benjamin sjuk och idag efter en långrunda med hundarna så började jag känna mig hängig och hosta och extrem trötthet kom ifatt mig. Så jag tog en lugn dag idag med hopp om att jag blir bättre till imorgon och slipper det Benjamin har haft i veckan. Min slutsats av detta är att vi mår bäst med valpar i hemmet… 😉

Nog om det, för under gårdagen var jag tillsammans med Polly och hennes fodervärd hos veterinären för att se om där fanns valpar i magen. Det tog inte många sekunder innan jag såg till min stora glädje att där var valpar. Ett helt gäng såg det ut att bli, nu väntar en lång månad innan vi välkomnar gänget. Polly va en stjärna och så lugn och snäll, så roligt att se. Under alla de veterinärbesök vi gjort senaste tiden, för ögonlysning, progesteron test både en och två och tre gånger och nu för ultraljud så imponera hon mig med sitt fina sätt att vara. Det gör mig hoppfull inför kommande små.

En bonus är att vi i måndags fick det fina beskedet att Inez också hade valpar i magen. Extra roligt eftersom hon fick en valp förra gången, att det var flera än en denna gången. Så första och andra veckan i april ser vi framemot att ta emot Inez och Pollys valpar.

Det ska bli så så roligt att få följa dessa kullar och jag längtar redan. i förbereder för fullt med att tvätta alla saker och bädda rent och se till att allt är klart tills när Inez och Polly kommer hit. Valplådorna ska komma fram och sängen som vi flyttar in i valprummet ska flyttas in och alla filtar och handdukar ska tvättas en gång till. Journaler ska förberedas och scheman ska skrivas. Varje kull är unik och varje kull ska ha rätt förutsättningar utifrån just den kullen. Både Inez och Polly kommer från för oss kända linjer och vi vet att bra mamma genen ligger stark från båda håll och ser verkligen fram emot att se nästa generation få samma omvårdnad och kärlek från första stund som de själva fick som valpar. Extra roligt när både Inez och Polly är födda i mina händer och jag har fått vara med från deras allra första andetag och nu ska jag få vara med när nästa generation tar deras första andetag. Det är bland det finaste i mitt jobb, att få vara med när en ny individ tar sitt första andetag.

Så under den kommande veckan innan Inez kommer och vi ska förbereda inför att hennes valpar kommer så ska vi fortsätta försöka ta det lite lugnare och tillbringa mycket tid ute i vår fina natur. Idag på promenaden kunde jag gå i vårjacka och solens strålar verkligen värmde. Det är verkligen lyxigt att ha den djupa skogen runt oss och de långa långa grusvägarna som typ aldrig tar slut.

Även om vi alla här älskar snön och vintern så ser vi också framemot att välkomna våren och ljuset åter. Mer tid att vara ute både för oss och för valparna, det gillar vi.

Så en vår med fart väntar oss och vi längtar efter det.

Kram

Godkväll!

Som vanligt sitter jag här på kvällen, hundarna är rastade och matade. Valparna lika så, de har slocknat efter bus och dagens sista mål. Benjamin sover och jag sitter och har all tid i världen till att små fixa med det ena och det andra. Så nu blir det helt enkelt en liten text även här, som en fredags tanke.

Valparna är 7,5 vecka och imorgon är det en vecka tills de åker. Tänk vad tiden går. Känns som det va igår som jag och Molly välkomnade våra fina små bär till världen. Så små och ömtåliga och så blickar man några gånger och så är de 7,5 vecka med så mycket glädje, kärlek och nyfikenhet i de små kropparna som blivit mycket mycket större men ändå så himla små. För även om man lär sig att 8 veckor går fort så går det aldrig så fort som de sista 1,5 veckan. Full fart från morgon till kväll och alla saker som ska hinnas med checkas av en efter en. Snart snart är det dags att lämna över allt det vi gjort till nya familjer, som ska ta vid och starta sin egen resa tillsammans. Så himla fint.

Idag har vi tränat sitt i grupp, varit ute många gånger och lek med leksaker tillsammans. De har fått mat med olika små smakportioner på, idag blev det bland annat pumpa i olika former och keso. Mycket uppskattat sa valparna som nu verkligen fått upp intresset av att äta annat än mammas mjölk. Att de fått upptäcka, smaka på och känna olika typer av mat tror jag har hjälpt till mycket i deras matresa och deras magar har varit topp topp hela vägen.

I helgen väntar fodervärdsträff med valpmys. Jag bjuder om jag får möjligheten in mina fodervärdar på träff när valparna är lagom stora för gos. Så har vi först aktivitet för foderhundarna och sedan valpgos. Att valparna får träffa även större grupp med människor innan de åker är toppen tycker jag och fodervärdarna brukar älskar det. Vi pratar valpar, avel och fikar samtidigt som valparna får busa, gosa och hälsa på alla. Så himla lyxigt tycker vi, valparna brukar tycka att det är fest.

Nästa vecka väntar fortsatt träning, veterinären och så på lördag har vi utlämningsdag här tillsammans med familjerna. En så rolig, sorglig men mest lycklig dag. Vi träna valp, vi snackar valp och vi fira att valparna fått sina egna familjer.

Så vi har en minst sagt spännande tid framför oss och även om det är intensivt och mycket nu så är det då jag tycker det är som allra roligast, jag älskar när det är mycket att göra.

Nu kanske det till och med är dags för mig att krypa till kojs imorgon är en ny dag och nya uppdrag och spännande saker att göra.

Kram

Valparna tulta runt i halva huset, jag städar och plocka både runt valparna och lite överallt jag gör tio saker samtidigt, i telefonen har jag Ida och ibland ringer det någon av våra valpfamiljer eller en kollega. Valparna lägger sig lite överallt och jag får nästa kliva över dom där jag går fram och tillbaka med saker, de ligger vidare tryggt och sover trotts att jag går runt bland dom hela tiden. För en stund sedan gick robotdammsugaren för fullt och valparna går fram till den som det var deras bästis, så himla roligt att se att inget kan stoppa de små liven från att vara nyfikna och utforska världen som hela tiden blir större och mer och mer innehållsrik.

Jag tar lunch och valparna, Molly, Malwa och Brumma sover lugnt medan jag äter den stora blandning av rester som jag snabbt hittade i kylen. Lyx att slippa laga mat två gånger på en dag.

Nu sitter jag åter igen vid datorn för att svara på mail och skriva lite, kände att det va dags.

Valparna blir 5 veckor i morgon och i helgen när vi varit och handlat jag och Benjamin så konstatera vi i bilen att det gått så snabbt med valparna och hur bra det gott från start. Molly är så trygg och cool i sin mamma roll och det ger mig bra med förutsättningar att jobba på bästa möjliga sätt med valparna.

Valparna ta sig an alla hinder och övningar vi gör på ett så roligt sätt och det är så himla roligt att se deras personligheter utvecklas från dag till dag. Tjejerna som är framåt, lite busigare och tackar aldrig nej till äventyr och killarna som följer sina systrar hack i häl. De kan ligga utspritt och sova en och en vilket jag trycker är toppen, att valparna känner sig så trygga redan, visar gott inför framtiden.

Deras lilla hinderbana blir allt större i hallen för att få ett av sina mål med mat per dag. De har fattat grejen och är så duktiga på att ta sig fram och jag behöver nog göra det lite svårare, det är dom redo för.

Ja nu är det helt enkelt full fart här på gården och solen har tittat fram idag så nu ska jag och tjejerna ta oss ut på en promenad i solen. Så himla skönt nu när det är ljusare och ljusare och vi hinner gå en runda till om dagen i ljuset. Det är lyx.

Dagens inblick i vår lilla värld

Kram

I dagarna har vår fina fina Polly(Brummas Saffranstryffel) varit på dejt med Charlie (Stora Julebodas Härlig). Man kan säga att Charlie och Polly haft ögonen på varandra länge. Sedan båda gick igenom sina tester förra våren va det klart att det vara Polly och Charlie som va en riktigt bra match. På fodervärdsträffarna har de dragits till varandra och vi hade turen i somras att bara Charlie och Polly kom på en träff och de lekte och hade så roligt ihop. Det va så självklart att det va menat att det skulle bli Charlie till Pollys första kull.

Så efter en lång väntan på att Polly skulle bli tillräckligt gammal och löpa, så va det denna veckan äntligen dags. När Polly kom så kände dom igen varandra direkt. Då det va både Charlie och Pollys första parning så va vi bereda på att det skulle ta en liten stund och vi satte oss ner och titta på hur de dansade runt och lekte lite. Innan vi han blicka fick de till en fin parning och det gick som enligt skolboken. Så himla roligt när de går så fint och smidigt till.

Så nu är Polly färdig parad och den långa långa väntan börjar. Om ca 4,5 vecka väntar ultraljud och jag känner redan pirret i magen över att få veta om deras kärlek resulterade i valpar. Vilket vi tror och hoppas, får man till fina parningar är chansen stor.

Så i veckan efter påsk hoppas vi välkomna Polly och Charlies valpar i samma valplåda som Polly föddes i med sina syskon.

Mer om Polly och hennes och Charlies valpar kommer förhoppningsvis.

Idag ska Charlie åka hem igen och som vanligt har han varit en stjärna, så himla roligt med trevliga hundar och jag måste säga att jag är bortskämd med just det.

Kram

Som varje kväll så börja mitt huvud gå på alla cylindrar samtidigt och det är svårt att inte göra något. Så alltid blir det något, om det är svårt att hitta på något går det alltid att titta på stamträd…

Idag blev det att skriva här efter att planerat vilka kombinationer som jag gärna ser i framtiden. Det är roligt och spännande, jag skriver listor på hundarnas styrkor och svagheter och tillsammans med stamträdet och hälsa lägger vi pussel med vilka som skulle kunna bli bra matcher och sedan är det bara att vänta in och förbereda för det. Ofta görs dessa långt i förväg och jag kan många gånger gå tillbaka och titta, tänka och lägga om, om jag vill.

Det är roligt och något jag kan göra i evigheter, älskar att planera, tänka på förbättringar och lägga upp hur vi ska komma till målet. Det är liksom det roliga och svåra med att jobba med hundar och djur överlag att vi inte kan veta exakt och att vägen inte är rak. Det gör det spännande, läskigt men ofta så så rolig.

Denna veckan har det varit många roligheter här på gården och jag längtar så jag spricker till jag kan berätta.

Bär valparna är nu 4 veckor och de är så roliga att hänga med nu. De upptäcker världen med en så härlig känsla och jag får bara hänga med i deras tempo och ge dom lagom med utmaningar varje dag. För nu går det undan och när jag ser på de små så tänker jag på att det är lätt att tänka att de kan mindre än de kan, för att de är små. Men jag tro på att ta vara på deras nyfikenhet och se till att vägen framåt är säker.

Ett exempel, jag öppnade upp för valparna till hallen utanför valprummet och tänkte att detta blir lagom för er att upptäcka idag, men redan efter någon minut ville de in i köket också och jag öppnade grinden och lät dom utforska. Både jag och Molly fanns där och stöttade upp om det behövdes och det är det fina med att de får välja lite själva i början och att bygga självförtroende. Att uppmuntra nyfikenheten, för när de kan vägen dit kan de också hur de kommer tillbaka oftast och de växer av att ta sig själv fram och tillbaka.

Nu får valparna mat utanför valprummet varje dag och vägen till maten ser olika ut och kommer att ändras längs vägen. Idag va det lite hinder att ta sig över, imorgon kanske det sitter en ny nalle där att gå förbi, eller ett större hinder. Ja det kommer att utvecklas efter hand och de kommer få göra vägen till maten både i grupp och en och en. Vi gör det en måltid och de andra måltiden kan variera, från att få det i grupp eller få äta en och en. Att använda maten som en hjälp på vägen, utan att det blir en hets lek, utan variera och se till att det blir roligt att leta efter maten och se vad som bjuds på vägen.

Malwa och Brumma får träffa valparna lite varje dag och Brumma som verkligen älskar att vara med valparna njuter varje sekund. Så roligt att se henne nu 9 år efter att första kullen hon va med på efter sin egen kull kom till världen. Så i nio år har hon varit med och lekt, busat och hängt med våra valpar så man får nog ändå säga att hon är en proffs valplekar/extra mamma vid de här laget. En sådan tillgång för både mig, mamman och valparna.

Nu är valparna nattade och alla hundar är rastade och fått den mat de ska ha för dagen, dags för mig med att dra ner tempot, för imorgon är en ny dag med spännande saker som ska hända. Valparna ska få nya uppdrag, hundar ska tränas och aktiveras och så ska jag på lite äventyr (mer om det snart).

Kram

Jag sitter i valplådan, Molly har lagt sin haka i mitt knä vi gosar och myser. Hon somnar till och jag stannar upp, en sekund för tacksamhet och kärlek. Den tryggheten Molly känner för mig inte bara med henne utan också med hennes valpar den gör mig rörd och där är hon inte ensam, det är det normala för våra tikar. Jag tittar på hennes små som ligger där så lugnt och tryggt helt utan att veta hur världen utanför deras trygga vrå, helt utan att veta hur framtiden kommer att bli och helt utan att veta att de inom några veckor både kan springa, leka och äta ordentlig mat. De är så små utan att verken ögon eller öron öppnat upp sig, och där mammas trygghet är de som de vilar sig mot. En liten äter intensivt och bredvid ligger ett syskon och bara nöjessnuttar, bredvid dom ligger några syskon och sover huller om buller. Någon ovanpå den andra och någon på rygg. Ingen stress så långt ögat kan nå. Det smittar av sig och jag låter mig dras med nästan så det kommer en tår av tacksamhet och kärlek. Det liksom svämmar över av kärlek i valpkammaren.

Jag börja tänka på de små individerna och som alltid börja tänka på deras väg i livet kan tänka sig ser ut. Den lilla tiken som ligger och sover mellan sina syskon och tätt in till mamma. Jag kan inte låta bil att tänka på hur hon och hennes syskon kommer att ta sig an välden och vilka personligheter som kommer vara typiskt för just dom. Vad kommer deras favorit aktivitet vara, jag man kan fundera och fundera och inga svar kommer att besvaras idag. Även om jag kommer minnas denna stunden den är så fin och laddad med bra energi. Så kanske valparna inte minns just denna stunden men jag vill tro att den trygghet och kärlek kommer att finnas i dom som ett känslominne och som de kan ta med sig i livet.

Att valparna får med sig fina minnen och bra känslor när de lämnar mig och Molly för att sprida, ge och få kärlek i sin egna familj. Denna första veckan med Mollys valpar har varit helt uteslutande omfamnad med just närhet, trygghet och kärlek. De tre ledord som följer oss genom livet. De kommande veckorna kommer aktiviteten och energin att öka men trygghet, närhet och kärlek kommer att följa oss på resans gång. Dela detta med familjerna så att även dom kan fortsätta att utvecklas och omfamnas av samma.

När jag ändå är i denna känslan och låtit mig dras med så är det bara att fortsätta och låta lyckan flöda en stund. Det som gör mig lite extra lycklig är att jag vet att valparna troligtvis kommer vara minst lika älskade av sina familjer och fortsätta sprida glädje, kärlek och lycka genom livet.

Kram från Lovisa

Så va vi inne på årets näst sista dag. Vi lämnar snart 2022 bakom oss med fina minnen. En snabb återblick.

Vi började med att Tussie och Chivas valpar flyttade till sina familjer på årets andra dag. Vi hade en trevlig dag tillsammans med alla familjerna.

I februari välkomnade vi Pärlan för att hon i slutet av februari fick sin sista kull som blev vår Tårtkull. 9 fanatiska små tårtor förgyllde våran vår. Pärlan är en super mamma och tog väll hand om sina valpar och vi kunde i april ännu en gång samla alla familjer för en fin hämtnings dag. En solig och fin vårdag gjorde att vi kunde göra de flesta övningar ute.

Precis innan Pälans valpar åkte va vi med om något vi aldrig under dessa snart 10 år varit med om. Inez kom hem med en mycket liten mage men vi kände snabbt rörelse så att det var en valp viste vi. En röntgen senare visade det sig vara just en valp. Vår lilla solovalp. En något dramatisk födelse då valpningen inte kom igång och Inez hade gått över tiden så åkte vi in för att kolla läget. Inez mådde toppen och ingen aktiv valpning var igång. Men ett ultraljud på valpen visade något svaga hjärtljud och vi beslutade oss att inte vänta ut att valpningen ev skulle starta. Med kejsarsnitt kom han frisk och stark 400 gram och blev vår Alla För En men gick under namnet Allan. En ny upplevelse att bara ha en valp, men det gick som en dans även det.

När Pärlans valpar åkt och vi bara hade Inez och Allan så välkomnade vi Lexi. Med en stor mage och man jämför med Inez och i slutet av maj kom hennes 8 valpar till oss. Det blev vår Bubbelkull. En sommar med valpar väntade och hade väder och naturen med oss. Blev många under till skogen och mycket tid ute. Valparna ville helst vara ute kl 3 på nätterna så ett tag va det bara att lyssna och bus ute mitt i natten blev vår melodi. Detta avtog när det kom lite kyligare väder så man kunde vara ute även på dagen. De är roliga de små liven. Lexi va fantastisk att hänga med sina valpar och ville knappt lämna dom ens när det va stora. Underbart att se en bra mamma ta hand om sina valpar. Vi är så bortskämda med extremt bra mammor.

Under våren bjöd vi in till Boostdag för Tussie och Chivas valpar och en fin försommar dag fick vi tillsammans. Träning, skogen och goda samtal. Det är en av de bättre dagar som uppfödare är att träffa familjerna och hundarna igen efter några månader och få se hur de utvecklats. Även Tårtorna hade Boostdag i slutet av sommaren och återigen en fantastisk dag till

När Allan och Inez åkt hade vi 3 dagar innan Kiwi kom hem. Snart skulle vi välkomna den sista kullen för våren/sommaren 2022. 3 små valpar blev det och våra bakverk va födda. Kiwi som ville ligga nära nära och vi tillbringade många många timmar tillsammans i valplådan de första veckorna. Det är verkligen djupa band man bildar med tikarna under deras tid hos oss. Vi hänger ihop nästan 24 timmar om dygnet i 10 veckor. Det gör alltid det lite tungt att lämnar de åter till sin fodervärd efteråt. Kiwi och hennes bakverk var med mest överallt och vi njöt av sensommaren.

Att anpassa sig själv och omgivningen efter varje tiks behov och önskemål är vårt huvud jobb. En mamma som mår bra och är mycket nöjd är viktigt för valparnas uppväxt och det gör att vi ser till att mammorna får det just den tiken behöver och vill ha. Närhet, trygghet och kärlek finns det gott om både för mamman och våra valpar. Jag har svårt att tänka mig att det finns valpar som är mer pussade på än våra 😉

Under hösten va vi med om något som vi såklart inte önskat men som vi gjorde det bästa av det. En fredag i oktober får jag ett samtal av en kollegas dotter att min kollega blivit sjuk och undra om jag kan hjälpa till med valparna som de då hade hemma. Så familjen kunde lägga fokus på tillfriskning. Jag hade då inga valpar kvar hemma och hade planerat en lite lugnare höst efter en intensiv men rolig vår och sommar. Men det tog inte många sekunder att tacka ja att ta emot valpkullen och mamma Alice som några år tidigare själv föddes i mina händer. Dagen innan valparna blev 3 veckor hämtade jag hem Alice och valparna och på ett nytt och annorlunda sätt fick jag återigen valpar i huset. Både Alice och valparna landade fint och snabbt och Alice och jag fick snabbt en djup och fin relation. Valparna utvecklades väll och jag är tacksam att jag fick chansen att följa Alice och valparna så nära även om jag aldrig hade velat göra det. I början av december fick jag lämna Alice åter till en matte som nu va på bättringsvägen. Underbart att kunna finnas och hjälpa när det behövs. Alla våra små bullerbyn valpar kom till fina familjer och vi lämnar där med år 2022 valpår bakom oss.

Eller?

På Luciadagen va vi nämligen på ultraljud med Molly och till vår stora glädje visad det sig finnas ett helt gäng med friska och krya valpar där inne med fina hjärtljud.

Just nu är jag, Benjamin och Malwa i fjällen medan Brumma är på semester hos mina föräldrar, vilar upp oss inför ett nytt och spännande år.

Vi vill tacka alla fina familjer som tar så väll hand sina hundar på bästa sätt och att vi under året fått träffa på så mycket glädje och kärlek. Vi ser framemot att se mer av er under 2023.