Brummas Labradoodle

Graderna ute går ner mot noll och dimman från dalen reser sig. Vi är inne i värmen, där valparna leker, sover och upptäcker om varannat. Vivan ligger på sidan med stora magen, hon byter ställen för att hitta bästa stället att ligga på. Varva mellan bädden med det fluffiga täcket i, sängen och golvet. Hon har landat så fint och vi ser framemot att välkomna valparna kommande vecka. Idag har vi grejat i valprummet, börjat tvätta lite saker vi ska ha under valpningen, gjorde det snyggt och mysigt. Vi börja bli redo.

Idag har valparna fått undersöka trimbordet för första gången, en viktig del för en pälshund som Labradoodle, så vi bygger redan såhär tidigt en bra känsla runt bordet, vi börja med att ha det nerfällt så de kan gå på och av det hur mycket de vill. Jag sitter med och visar de upp på bordet och är med och styr känslan och stötta, uppmuntrar och heja på som med de flesta saker vi gör med valparna, jag ger de verktyg att hantera och tar sig fram i alla de övningar vi gör. Valparna älskade att vara på bordet och Kona hon somnade till och med på bordet. Vi kommer fortsätta jobba vidare med bordet på olika sätt. Känslan som vi sedan vill skicka med valparna vidare i livet, för de kommer stå på bordet hos veterinären, när de ska klippas och under pälsvården. Alltså en rätt viktig del att få till tycker vi. För att förstärka det lite till fick de äta en och en på ett bord idag och de gjorde det fint hela gänget.

Nu har jag suttit med mitt projekt jag håller på med en stund och nu har klockan sprungit iväg och hundarna ska få komma ut en sista gång. Valparna ska nattas och gosas med och sedan ska vi krypa till kojs för en ny spännande dag imorgon. Vi ska sätta lite gips på vägarna i våra nya utrymmen till hundarna. Just nu är vi i stora nya valprummet. Jag kan inte längta mer tills det blir klart. Kommer bli helt otroligt bra.

Kram Lovisa

Valparna är nu 18 dagar och det börjar bli mer och mer fart i de små. Jag har de ute i köket en stund varje dag, de visade att de var redo för det och jag vill inte hindra utan främja all utveckling som valparna är redo för. Så för någon dag sedan så fick de komma ut i myspölen i köket, de sov för det mesta och jag grejade på i köket eller i ärlighetens namn så låg jag mest på golvet och tittade på de små. De utforskade, genom att gå runt och lukta lite innan de la sig till rätta och sov vidare, tryggt och lugnt. På samma sätt har de två dagar i rad. Så idag var det dags att ta nästa steg, jag la ut ett stort dubbeltäcke på golvet i köket och en vetbed över på ena hörnet. Sedan var det dags för valparna att ta nästa steg i utvecklingen. Valparna fick komma ut i köket och fick sedan göra precis vad de ville. Undersöka, utforska eller bara sova. Ingen press, inga krav att uppnå, bara låta nyfikenheten styra. Polly gav de mat och de sov sedan lugnt en stund. Vi körde lite enklare hantering och så var det mat igen innan det var dags för en liten bus stund. Att se hur de upptäcker varandra och hur de undersöker de nya underlaget på ett smart och bra sätt. Jag är med för att de inte ska komma ut på golvet, jag vill inte i detta steget sätta upp några grindar när vi är i köket, utan det ska vara så stort som deras nyfikenhet och mod tar de just nu. Så min uppgift är att om någon börja närma sig att gå ut på golvet får jag se till att där ligger något typ av underlag där som de lätt kan gå på utan att halka omkring. Men så långt kom vi inte idag.

Däremot så hade vi en rolig och mysig stund tillsammans, där jag lägger mig ner så jag är mer i deras nivå och så svara jag på kontakt de tar genom kli på magen eller under hakan, det har de visat att de gillar mest. De får klättra över armarna, benen och undersöka mitt hår och känna mina andetag och lyssna på när jag prata med de, helt på deras villkor och helt utan press och krav, bara nyfikenhet och utforskaglädje. De stunderna är värdefulla, jag ser hur de parta med varandra och får vara en del av de, jag får bli och utveckla vår relation och där med också relationen med människor. De får helt bestämma schemat och jag får hänga med, utan så mycket rörelse utan just nu mest stilla och små rörelse för att de ska hinna med och förstå. Detta utvecklas med tiden men stunderna består som vi har tillsammans för att bygga både relation, trygghet och respekt mellan varandra och för varandra. Något vi jobbar på varje dag på olika sätt kanske oftast på de saker jag vill att vi ska göra, men också dessa stunder där valpen får visa vägen. Helt enkelt för att jag vill skicka med valparna dessa stunder vidare i livet jag tror att de bidra till vidare respekt och samarbete på ett annat plan med människor de kommer träffa vidare i livet.

Svårt att förklara den känslan jag vill bygga upp mellan mig och valparna redan så här tidigt(redan från start) men det är den jag vill ska följa de små genom livet och de kan komma tillbaka och landa i, i möten genom livet. Så den känslan ser jag till att det finns chans att utveckla, fördjupa och förstärka så mycket det bara går under deras tid hos oss.

Detta tillsammans med mycket annat är det vi packar valparnas livsryggsäck med, ju mer vi fyller den med smarta och sunda grejer ju lättare kommer valpen att tala världen och det är ju det som är målet. Efter de flyttat från oss tar familjerna vid och fyller varje dag ryggsäcken med känslor och upplevelser och där är det vårt ansvar att vi packa den rätt både som uppfödare och som valpfamilj.

Ja detta kan jag skriva mycket av men det får räcka för idag

Kram Lovisa

Så har vi åter igen små liv som förgyller våra dagar, tidigt tidigt den 7 oktober kom Polly och Teddys 9 små underverk. 6 hanar och 3 tikar i gyllena färger. Polly lugn och trygg i både valpningen och i sin roll som mamma. Hon är en stjärna med alla sina 9 små. Hon tvättar och pyssla med dom, ligger mycket hos valparna och ger de den trygghet som de behöver som små valpar. Att åter igen se en bra mamma ta hand om sina små på bästa möjliga sätt ger min en känsla av lycka.

Nu är valparna lite över en vecka och de växer går upp stadigt i vikt och är runda och goa om magen. Redan vid första vägningen hade de redan gått upp bra i vikt vilket tyder på att de fått i sig gott om råmjölk som är livsviktigt för de små valparna. Det ger de en bra start för valparna och deras framtida hälsa.

Vi har gjort lugna och trygga övningar med valparna mer eller mindre från start vilket ger en bra och sund start för valparna i relation med människor. Jag sitter och har suttit mycket i lådan med Polly och valparna från start, Polly får sällskap och närhet och valparna får välja hur mycket närhet de vill få från mig också, vilket ger det mer frivilligt och en bra relationsstart. De är trygga och lugna i hantering och jag ser till att de har fina möjligheter när vi gör övningar så att valpen får med sig rätt saker från övningen och rätt känsla. Valparna väljer att krypa nära, intill benen, upp på fötterna och somnar i knät.

Att ge valparna bästa förutsättningar för valparna och tiken är vårt första och främsta uppdrag som uppfödare. För att valparna sedan kan få bästa förutsättningar som att utvecklas på bästa tänkbara sätt.

Första veckan för valparna betyder mycket lugn och ro, närhet, trygghet och kärlek. Inte mycket aktivitet och deras första fokus är att växa, äta och sova. Mamman ska få en lugn chans att återhämta sig efter valpningen, knyta an till valparna och pyssla om sina små. Inga andra hundar får vara när henne och valparna hon ska lägga fokus på annat än att hålla koll på andra hundar. Det gör att hon känner sig tryggare och lugnare med valparna som också då ger valparna den trygghet och lugn som de behöver första veckan.

Nu ligger 6 valpar längs mitt ben och sover, mellan mig och mamma Polly

Ha en fin dag!

Kram

Lovisa och gänget

En fråga som jag får då och då varför jag valt att ta in Nässla och nu Nova till vårt avelsprogram, jag tänkte att jag i detta inlägg ska förklara lite hur jag tänker och vad som ligger till grund i mitt beslut.

Som jag ofta säger och har nämt tidigare så börja detta för några år sedan sådär 5 år sedan. Jag började sätta mig in i stamträd av Australian Labradoodle allt mer och timmarna jag har lagt på att titta på stamträd är många många och jag tycker det är så intressant och roligt att se hur man valt att göra och hur det utvecklas över tid. Det är ju en stor fördel att man regisserat in alla stamträd i ett register och att det går att söka och titta på stamträd över hela världen så enkelt som man som uppfödare kan göra i WALAs databas.

Tiden gick och jag blev mer och mer insatt i hur det såg ut i sverige och i världen, pandemin kom och där med många nya uppfödare med nya linjer in till Sverige. Så himla roligt att vi blir fler och fler som viger våra liv åt våra fina hundar. För ca 2,5 år sedan tog jag beslutet att vi måste få in lite nya linjer, detta för att jag såg att vissa hundar fanns i så gott som alla våra svenska hundar men också många hundar runt om i hela världen.Ett sätt för att minska spridningen av dessa hundar är att ta in hundar som inte har dessa hundar i sig. Där kommer första anledningen till att Nässla kom in i bilden.

Andra anledningen är att jag också såg att andelen Labrador var för mitt tycke för låg, jag är uppvuxen med labrador och jag vill helt enkelt ha mer av hennes temperament och egenskaper i våra linjer. För jag tycker det är synd att missa det, av flera anledningar.

Under hösten 2023 började jag göra en djupare analys av Svenska Australian Labradoodles, för att på riktigt se hur läget är. Denna första del presenterades på Svenska Labradoodleklubbens uppfödarseminarium som hölls i höstas. Efter det har jag utvecklat den ännu mer och fått hjälp längs vägen för att göra den ännu mer bred och trycka på fler viktiga delar. Denna analys presenteras nu på Svenska Labradoodleklubbens hemsida.

För mig som tillsammans med mina föräldrar tog emot den första kullen av Australian Labradoodles i Sverige och nu i över tio år vigt till stora delar mitt liv till just Australian Labradoodle så ligger detta mig väldigt varmt om hjärtat och något som jag längre inte kan hoppas att någon annan ska göra åt mig. Under kommande år kommer jag att satsa mycket på detta att ta in nya linjer och tillföra dessa nya linjer till våra etablerade välarbetade linjer. För det är där jag tror att det kan bli riktigt riktigt bra. Det kommer vara en tillgång till vårt avelsprogram men också för Australian Labradoodle i stort, framförallt i Sverige.

Detta kommer betyda att i första ledet kan pälsen vara mer varierande men detta är en sak som jag gärna tar om vi kan få in mer Labrador temperament och mindre av de överanvända hanarna. Att bygga dessa nya linjer långsamt och sunt och vi hoppas att detta kommer leda till positiva konsekvenser i många avseende.

Vi kommer snart att gå ut med ännu mer Labrador nyheter, snart snart är vi redo för det. Det kommer bli roligt och spännande. Viktigt för den långsiktiga, breda och hållbara avelsarbete som vi vill och strävar efter.

Just nu njuter vi av våra första kull i det som vi kallat Projekt Nässla. Vi är så spända och förhoppningsfulla över att följa Nässlas valpar och resten av valparna som kommer födas i vårt projekt. Ingen är mer förväntansfull än jag.

Många kramar från Lovisa

Bild på Brummas Ramslök som är Nässla och Milous son.

Jag sitter ute under parasollet och träna Brumma och Malwa på att ligg stanna kvar på altanen, även om det lockar att busa runt i trädgården. De är så duktiga och jag njuter och myser för fulla muggar. Samtidigt har jag hunnit skicka sms till en kull som nyss fyllt 3 år, varje år får man ett mail eller sms med frågor om sin hund för att vi på bästa sätt kan följa upp våra valpar. Med de kunna göra sunda och etiska val med vilka hundar vi går vidare med och vad vi ev ska tänka extra på i en ev matchning.

Jag har svarat på mail och jobbat lite med min andra del av jobbet som har mindre med hundarna och göra, såklart inte lika kul men det behöver också göras.

Efter att haft full fart hela våren så är det nu lite lugnare. Nina och hennes valpar tar upp vår tid och långa stunder kan man bara hänga med dom. Vi gör små utflykter och upptäcker världen tillsammans. Precis som det ska vara när valparna är 4 veckor.

I veckan börja besöken på Ninas valpar och förväntans fulla familjer kommer träffa kullen för första gången. Så fint att få vara med dom dessa stora dagar tillsammans med familjerna.

I söndags var det träff på Juleboda och jag Brumma och Malwa åkte ner över dagen. Så otroligt härligt att se vilka fantastiska hundar och familjer som kom på träffen. Det gör mig tacksam och så stolt. Inte en sur minn från någon och bara roligheter. Nästa gång blir det träff med 10 års tema, det ser vi framemot.

Igår och idag har varit lite av återhämntningsdagar och det har vi alla njutit av. Vi har gosat en massa med valparna, gått promenad i skogen och bara hängt, myst och gosat. Sådana dagar behöver man och vi som har fullt upp veckans alla dagar och timmar när vi har valpar behöver ibland dra ner tempot om inte fullt, lite grann. Imorgon är det full fart igen, med en tur för ögonlyssningar i Göteborg. Så en spännande dag väntar. Många bollar i luften men så roligt det nästan alltid är.

Tyvärr så kommer vår KarlJohan tillbaka till oss ikväll då familjen fått problem med hälsan. Hälsan går först och våra armar står alltid öppna. Nu hoppas vi att han snart kommer tills sitt för-alltid-hem snart där han får bli den diamant som han är. En trygg och social kille med en bra balans.

Det blev en liten uppdatering från oss just nu

Lovisa

Just nu går det knappt en dag utan att vi har besök på någon av Inez eller Pollys valpar, de har fått träffa så många och otroligt fina människor under sina veckor hos oss. Det gör mig tacksam och glad.

Samtidigt som Inez och Pollys valpar snabbt närma sig dagen då de är redo att lämna boet hos oss, så reflektera jag igen. Över socialisering, årstider och hur lika/olika det blir i takt med vädret ändras och möjligheterna ser olika ut men att det tillslut summa av kardemumma ändå blir likt. Jag ska utveckla hur jag tänker.

Jo om man tar Mollys bärvalpar som exempel, födda i januari och hade sin socialisering i stora delar i februari och början av mars här hos oss. Det va snö, regn och blåst på tvären. När valparna åkte hade de kissat mer på snö ute än barmark. Men vi kunde bygga hinderbanor, alla möjliga ljud från högtalaren och så kunde de snabbt gå ut och kissa och snabbt in igen, många många gånger på en dag. Vi va inne och valparna kunde själva välja när och hur mycket de va med mig i köket eller hallen och när de ville sova i valprummet.

Till skillnaden nu med Inez och Pollys valpar födda i april och har haft sin stora del av socialisering i maj. Då vi har kunnat vara ute mer och långt i på kvällen. Vi har kunnat göra utflykter både till skogen och runt om i trädgården tills de somnat i skugga tillsammans. Det har kört gräsklippare, fyrhjulingar, traktorer och andra fordon precis utanför valphagen. De har fått massor av besök och kunnat springa fritt i hela trädgården. De har fått vara på fritids för att upptäcka allt roligt där.

Jag tro att summan av allt ändå blir lika mellan de olika kullarna om man tänker på valpen. För det de alla fått är träning, en och en tid, massor av pussar (brukar säga att jag måste pussa på dom för ett helt liv på 8 veckor 😉 ) De har fått min fulla uppmärksamhet och de har fått bli hanterade och älskade på precis samma sätt. De har fått lära sig sitt och sittleken, att följa och att ha selen på sig. De har fått smaka massor av olika saker.

Årstiderna kan vi bara anpassa oss efter och se till att valparna får med sig det vi tycker är viktigt och på bästa sätt utifrån nuet.

Det går så fort och det känns som Inez valpar nyss föddes och så åker de om typ en vecka. På lördag nästa vecka är de redo att flyga ur vårt lila bo och vår trygga värld. Redo för sina alldeles egna familjer och redo för en ny större värld. Familjerna har alla varit här och de har lyssnat på föreläsningar och vi har haft zoom möten. På lördag ska vi bara göra det roliga, träna valp, och prata roligheter. Innan vi efter en dag tillsammans skiljs åt.

Kram

Lovisa

Efter några dagar med regn så kom idag solen och bättre väder åter. Så skönt och valparna som älskar att vara ute och utforska världen älskar det.

I dessa dagar när valparna är mellan 5-7 veckor så ta vi emot besök och i veckan har vi haft 7 familjer plus 2 andra familjer på besök och valparna har nu en fast rutin kring besök och de verkligen älskar när det kommer nya människor och varje besök slutar med att valparna sover gott runt oss eller i någons knä. Hur mysigt som helst, även bra för valparna.

Besök, just nu uppskattas alla besök. För valparna är det viktigt att få träffa unga som äldre, män som kvinnor och barn. Att kunna ge valparna den bredd av människor som de på ett lugnt och tryggt sätt får träffa innan de åker här ifrån gör mig rörd i hjärtat.

Nu är denna veckans besök över och vi välkomnar min syster som ska hänga med oss till på måndag när min mamma kommer och löser av Clara fram till valparna åker. Så från och med nu kommer vi vara en till om dagarna. Det ska bli roligt att också få hänga med någon med två ben om dagarna och extra plus att det är Clara och mamma.

I helgen kommer Ninas valpar och valplådan står redo och Nina har gjort sig bekant med den, så nu är vi redo att välkomna hennes och Miltons valpar. Det ska bli så himla roligt och spännande att se vad som tittar ut. Mina förväntningar är som vanligt sjukt höga och jag kan knappt hålla mig tills jag får lära känna dom.

Nina är så fin med Inez och Pollys valpar och skulle kunna stå och titta på dom hela dagarna om hon fick. Det vårdar gott inför hennes valpar.

Jag är så imponerad över hur bra det går och vilka otroliga tjejer jag har förmånen att hänga med på dagarna. Inez, Polly och Nina är alla så otroligt fina tjejer, som kommit till oss och det är som de alltid varit här och tillsammans. Det gör mig också så glad och rörd. Fina, fina tjejer.

Nu ska jag återgå till valparna, det är eftermiddags mål på gång och se om de vilat upp sig efter dagens besök och redo för en stund till med lite aktivitet eller om de vill fortsatt sova. Det återstår att se 😉

Ha en fin långhelg

Kram <3

Idag var det äntligen dags för Nina att komma till oss för att göra sig redo att välkomna hennes och Miltons valpar om 2 veckor. Nu ikväll när alla valpar och hundar sover lugnt och tryggt, så slår det mig hur imponerad jag är över mina fina tjejer, både mammor och Brumma och Malwa. Med ett lugn och bara glädje välkomnade Brumma och Malwa Nina med öppna armar och bara glädje. Jag känner tjejerna så jag vet hur jag ska göra och i vilken ordning för att både tiken och tjejerna (Brumma och Malwa) ska få det så bra och lugn som möjligt när vi välkomnar en ny medlem i vår familj om så för en helg eller för 10 veckor. Så även idag, helt smärtfritt och fina välkomnande.

Det är viktigt att se till att både den som flyttar hit och de som alltid bor här får de utrymme och tid som de behöver för att må bra. Jag är noga med att Brumma och Malwa varje dag får sin matte tid, antingen tränar vi eller så går vi en extra runda i skogen. Tiken som kommer hit ska också känna sig välkommen, trygghet och lugn när de kommer hit och genom att ha en bädd, filt och eller sin favorit leksak kan det hjälpa om de inte varit här och sovit här mycket innan. Jag ser till att de är nöjda, lugn och trygga på sin sovplats som kan vara på olika ställen, tiken själv får vara med och bestämma. Även där är det jag som ska se till att förutsättningarna ligger på vår sida att alla ska trivas och må så bra som det bara går.

Så idag har vi välkomnat Nina som nu sover gott i sin bädd hon hade med sig och hon har fått träffa alla hundar och tittat på valparna. Hon verka nöjd, glad och trygg och det känns bra inför den första natten. Under de första dagarna jobbar vi mycket på att komma in i rutinerna här och att bygga relation i mängder. Vi går skogspromenader i tikens takt, vi gör roliga övningar och hittar vår nya gemensamma vardag.

Varför är det då så viktigt att vi ser till att det är lugnt och tryggt runt tiken och här hemma? Jo vi vet idag att onödig och långvarig stress kan påverka valparna negativt och vi vill minska den risken så mycket det bara går och då genom att ta det lugnt och ha en trygg miljö runt tiken så gör vi det inte bara för tiken och oss utan också för de kommande valparna. Genom att träffa våra tikar ofta och se till att de varit här på gården fler gånger innan de kommer hit för att ha sina valpar, hjälper absolut till att få flytten att gå toppen bra. Så genom att ha fodervärdsträffar varje månad, lägga fokus på relation när vi träffas och att se till att flytten hit går lugnt till så har vi och valparna bästa förutsättningar att det blir riktigt bra.

Med det sagt välkomnar vi Nina till vår familj de kommande 10 veckorna, vi ser framemot denna resan och längtar så efter att få välkomna även hennes valpar.

Kram

Lovisa

Imorgon blir även Pollys valpar 3 veckor och ska börja få träffa på olika saker och börja resan mot att flytta hemifrån.

Under de veckor valparna är hos oss så lägger vi vårt fokus på att få valparna så redo de kan bli på sitt nya liv. Vi ser till att de får utforska sin nyfikenhet, att de får fina upplevelse av människor, djur och andra hundar. Vi vill att de ska ha fått vara på utflykt, åkt bil och sovit på fler olika ställen. Allt detta gör vi för att familjerna som ta över våra valpar ska ha de allra bästa förutsättningar att få roliga, spännande och utvecklande år tillsammans. Sedan ligger en del av jobbet också på familjerna att ta vid där vi slutade och se till att förutsättningar fortsätter vara på valpens sida.

Jag brinner verkligen för valparnas första tid hos oss och lägger ner mycket tid på att valparna och deras mammor ska få bästa möjliga tiden hos oss och det innebär en vanlig dag att vi börja kl 7.00 (om inte en nattrastning runt 3-4) och så håller vi på fram till ca kl 23. Här hemma blir det under tiden vi har valpar fullt fokus på just hundarna och valparna. Sådant som Valborgsfirande och längre utflykter får vänta eller planeras noga med hundvakt. Men det är så värt det, lyckan de små ger när de första gången svansar rakt upp i knät och vill gosa eller när man ser deras ögon en första gång, se hur snabbt de lär sig olika saker och hur de får utforska världen mer och mer det slår allt. Det är så roligt och givande och varje individ är unik och ska mötas utifrån just den valpens förutsättningar för att stärka och trygga dom så bra det bara går tills de åker här ifrån.

Baksidan är ju de långa dagarna den dåliga sömnen och oron när en valp behöver extra stöttning. Tur att det är det lilla i det stora hela.

Så nu efter denna lilla skrivpausen ska jag återgå till Inez valpar som under tiden lyssnat på fyrverkerier och ge de lite mat 🙂

Godkväll!

Kram

Det pratas mycket och väl om socialisering på valparna och deras första tid. Det är en viktig tid för valparna att få en försmak om hur livet kommer att se ut sedan.

Igår blev Inez och Svantes valpar tre veckor och även om vi tjuvstartat med att vara i köket 2 dagar redan så började vi igår lite mer på riktigt. De fick ordentligt med valptoaletter, för att redan nu få in vanan att söka upp och använda dom. Det underlätta så mycket för mig och framför allt för valparna. Så varje gång de vaknar och jag är där, så ser jag till att de hamnar just på en valptoalett. Under denna veckan kommer stora delar bortsätt från bädden de sover i och lite lekyta vara täkt med valptoalett. Sedan kan vi göra de mindre och mindre del och tillslut har vi tre st kvar. Det är början till att lära sig bli rumsren. Om lite mer än en vecka kommer de få börja gå ut och vara ute också vilket också hjälper på den träningen.

Utöver att toaletterna och den träningen började igår så fick de också undersöka och träffa på några små mjuka föremål, små gosedjur. En av dom tog en i munnen och gick omkring direkt. Så roligt, annars undersökte de men gjorde ingen stor grej av det. Vilket är önskvärt. Idag ska vi introducera våra underläggs plattor som gör att de är lite olika strykturer under tassarna. Blir roligt att se.

Pollys valpar har idag börjat höra och alla reagerade när jag pratade med dom idag. Det är något speciellt de där första gångerna när man ser deras små ögon och när de hör en för första gången. Det är ändå ett rätt stort ögonblick för både valparna och för mig. Vi få då två sinnen till att använda och kommunicera med.

I helgen kommer även Pollys valpar få hänga i köket en stund och den stora världen öppnar sig för det gänget också. En av Pollys valpar har redan lärt sig att komma ur lådan så idag får vi ta bort lådan och göra iordning utan lådan till dom.

Utöver föremål och underlag så är det en ständig träning på ljud, radion går, vi spelar fyrverkeri ljud och dammsugaren går flera gånger om dagen och såklart en lite extra klumpig matte i köket när det ska lagas mat. På så sätt blir de tidigt vana vid att sova vidare trotts att de hör något ljud. Det är en stor fördel senare i livet för de små.

Det är så roligt att se skillanden och likheter mellan valparna.

Pollys valpar var rätt sena med att öppna ögonen men är mer nyfikna. Medan Inez valpar öppnade ögonen tidigt, men inte kommit på hur man tar sig ut ur lådan än.

Trevlig helg önskar vi er!

Kram