Brummas Labradoodle

Hade en liten frågestund på Instagram och tänker att jag nu ska svara på några av dom.

Fråga nr 1

Rekommendera du någon borste som är lätt att borsta med?

Svar: Jag själv kan inte annat än att rekommendera den elektriska borsten som du hittar här. När man lärt sig hur den fungera och hunden har lärt sig det lilla ljudet som är från den så är den ovärderlig. Den ger en skonsam borstning utan att vara jobbigt för en själv eller för hunden. Den kan rädda en tovig päls från att behövas klippas ner och tiden det tar att borsta igenom hunden tar inte alls lika lång tid som med en vanlig borste. Efter jag borstat med denna borste så går jag igenom hunden med en stålkam likt denna. För att vara säker på att allt är ordentligt borstat. Detta gör jag en gång i veckan på mina vuxna hundar. Efteråt kan jag ta på ett balsamspray parfymfritt för barn, för att då håller vi ev tovor borta lite enklare.

Fråga nr 2

Vad är viktigt för er när ni väljer personer som får köpa valp av er?

Svar: För mig är det viktigt att man har en bra och tydlig plan om hur dagarna för valpen/hunden ska se ut. Att det finns engagemang och vilja att lära och se sin nya familjemedlem. Att det det blir och förbi en familjemedlem är viktigt för mig. Också viktigt är att det känns bra både för oss, valpen/hunden och familjen. Om man har en vilja, tid och kärlek så kommer man långt. Jag gillar när familjerna berätta mycket om sin familj och vad de har för förväntningar/drömmar/mål med valpen så det blir lättare för oss att se om just den här kullen/valpen är något som skulle passa familjen. För mig spelar det igen roll om hur familjen ser ut, utan förutsättningarna att valpen/hunden får det bra går först. Svår fråga att kortfattat svara på.

Fråga nr 3

Vilken ålder är en Labradoodle fullvuxen?

Svar: Beroende på om vi tänker på höjden eller i kroppen så är svaret lite olika. Men jag brukar tänka att vid 6-8 månader så har valpen växt det mesta på höjden. Däremot utvecklas valpen i kroppen till typ 2 års ålder.

Fråga nr 4

Tips om att få bort snö från pälsen/benen/tassarna?

Svar: Här finns det många tips som fungera olika på olika hundar, tex kan man skölja hunden i vatten när man kommer in och under tiden man är ute plocka bort de klumpar som vi ser och kan ta bort. Endel fungera det bra med att ta balsamspray eller någon olja (tex rapsolja) innan man går ut så att snön har svårare att fastna.

Man kan ha strumpor på tassarna för att skydda dom mot snön och overaller som går långt ner på benen.

Att fått bort snön kan man ta hjälp av en ballongvisp, har visat sig efektivt som en del hundar.

Jag själv brukar plocka under promenadens gång och sedan får ta bort så mycket jag kan innan vi går in och sedan smälter det snabbt när vi kommer in. Man kan också se till att pälsen under tassarna inte är för lång. Jag älskar de lurviga benen så jag klipper inte benen kortare än vanligt, utan underhåller istället. Jag upplever att det är när det är kramsnö det är som värst, är det kallare ta det längre tid innan snön vill klumpa sig. Också olika mellan mina hundar trotts att båda är lika långhåriga och båda har fleecepäls, så lite beroende på sin hund också.

Fler frågor en annan dag, tack för bra frågor!

Kram

Lovisa

Äntligen är det dags för dejt. sedan början av augusti så har vi väntat med spänning dag för dag på att Molly ska börja löpa. Men hon håll oss på spänn hela vägen in till slutet av oktober.

Men nu är hon redo för dejt så imorgon är det dags. Så spännande och jag kan inte vänta nog på att se resultatet sen. Tänk det är vår allra första Brumma tik som ska få valpar. Lite speciellt och väldigt roligt. Molly är dessutom från en av våra stamlinjer. Som vi har följt på nära håll ändan sedan 2014.

Tänker man på det så kan det kännas stort och övermäktigt när vi sitter och planera för nästa generation. Det är tur att vi har bra riktlinjer, regler och tester som hjälper oss att fatta bra beslut. Vi jobbar hela tiden med sannolikheter. Vi vill öka sannolikheten att det blir riktigt riktigt bra så gott det bara går och det blir lättare ju mer vi vet om hunden och var vi har för tidigare erfarenhet.

Så imorgon händer det något stort som är en del av framtidens Labradoodle avel och det är stort, det är häftigt och det är lite läskigt. Allra mest känns det spänt, roligt och helt underbart. Att ännu en gång känna att vi gjort en bra match på flera håll och styrkor och svagheter som matchar bra med varandra. För att se till att nästa generation från början har bra förutsättningar.

Så det betyder att om allt går som det ska är det Molly och Svantes valpar som startar 2023. Valparna kommer vara leveransklara i första veckan i mars. Alltid roligt att tänka när man nu sitter i början av november och räknar veckorna förbi hela vintern. Vi uppfödare har 10 och 17 veckors planeringar.

Nu håller vi tummarna för lyckad dejt de kommande dagarna och att vi i vecka 2 får välkomna en fin, frisk och fanatisk kull med valpar.

Anmälan till Mollys valpar öppnar så fort vi vet om hon är dräktig.

Nu ska jag återgå till Alice valpar, rasta alla vuxna hundar, sedan ska alla nattas innan det blir natt över Blekhult.

Jag och Ida satt i bilen på vägen hem från en helg i Linköping tillsammans med Labradoodle uppfödare från hela Sverige, som Svenska Labradoodleklubben anordnat. Jag sa till Ida att jag känner inte att jag har hunnit prata med någon… Ida tittade på mig och sa ”Har du gjort något annat än pratat?” Att vara med och arrangerat en hel helg med flera av våra duktiga uppfödare så kan det kännas som man inte hunnit prata klart även om man pratat och pratat nästan konstant.

Att prata hund och framför allt Labradoodle kan nog jag och de andra som var på träffen göra hur länge som helst. Vikten av att få dela och delge erfarenheter, kunskaper och idéer som kan föra vår hundtyp framåt är väldigt väldigt roligt, men också väldigt viktigt.

Att vi tillsammans jobbar för gemensamma mål både lång och kortsiktigt tror jag är viktigt speciellt med en hundtyp som Labradoodle.

Roligt att den klubb jag, Meredith och Cajsa satt och la grunden till först en helg i Umeå, en helg i Stockholm och en helg i Skåne. Idag växt i både antalet medlemmar och anslutna uppfödare. Det är både coolt och så himla roligt.

Det bästa med att ha varit iväg är ju ändå att komma hem till Benjamin, Brumma och Malwa. Till sin egna säng och tid att reflektera och ta till sig alla de intryck som varit.

Jag lägger mig nöjd, trött och full av idéer idag och hoppas att vi får chans att genomföra fler seminarium för klubbens uppfödare i framtiden.

Kram

Lovisa

Valpar, valptiden och börja närma sig unghund. Vi uppfödare har ofta valparna bara de första 8-10 veckorna. Sedan tar familjerna vid och vi finns där sida vid sida. Men vardagen med valp får vi inte lika ofta. Så nu när Kärleksmums är kvar så passar jag på att träna valp med allt vad det innebär. Vi tränar de vanligaste och viktigaste övningarna. Vi är ute på äventyr för bästa möjliga socialisering och vi bygger självförtroende och relationer.

Jag älskar att ha valp hemma i alla fall att ha Kärleksmums hemma. Han bara hänger med, så enkel och duktig. Sover hela nätterna, det har han gjort sedan syskonen åkte. Han älskar att åka bil, hänga med på olika nya platser. Han har varit med till Göteborg, tältat i Blekinge, fodervärdsträffar, affärer och bredvid skjutbanan. Han är en stjärna och så duktig. Det är roligt att ta med en valp som Kärleksmums.

Det vi märker tydligt med Mums är som med alla valpar att han behöver sova för att vara som trevligast. Ju mer han får tillfälle att sova desto roligare och trevligare har vi det tillsammans. Så vi har verkligen satsat på en bra sov, ät och ut rutin som fungera toppen för oss. Han får några gånger per dag sova lugnt och ostört i valprummet som ligger intill köket, dit han går själv och lägger sig när han är trött. Då passar vi andra på att göra lugna aktiviteter eller går en runda ute. Det går för att han är lugn och sover. Hade han blivit stressad och orolig hade vi fått lägga upp det på ett annat sätt. Vi har också en stor fördel att han är född och uppvuxen hos oss, så han har inte gjort någon flytt. Även om han är lika duktig hos mina föräldrar när vi varit där och hälsat på eller vi sovit någon annan stans. Så roligt att se hur han utvecklas framåt och om hans perfekta hem dyker upp så kommer de får en bra överlämning med allt vi gjort och vad som fungera för honom.

Jag har också kommit fram till att han är alldeles för bra för att säljas så när alla filmer och tips filmer är inspelade så kommer vi söka en halvfodervärd till Kärleksmums. För en sak är säker vi vill se mer av honom i framtiden.

Det vi träna på nu är att ha alla tassar i marken, sitt kvar, hälsa fint på människor och hundar och gå bra i koppel.

Så tacksam att få umgås med lite äldre valpar och jag passar också Milou som snart är 4 månader. Så just nu är det full fart här hemma.

Karm Lovisa

Vidare på detta med hälsotester, tycker det är roligt och viktigt att vi tänker på de olika undersökningarna och varför vi gör detta.

Igår va det dags för ögonlysning och patella undersökning för Svante. Ögonlysning görs av en ögonveterinär och denna ska vara gjord inom 12 månader innan parning. Varför gör vi detta flera gånger och inte bara en gång som med alla andra tester kan man ju undra. Jo för det finns ögonsjukdomar som vi inte kan DNA testa för och som dyker upp först senare och för att vi ska undvika att dessa sjukdomar dyker upp och får fäste så gör vi hellre en ögonlysning för mycket än en för lite.

Patella är likt resterande tester ett test som vi gör en gång. Patella är ofta inte en undersökning som görs på större hundar, men vi vet att det kan förekomma så även på våra medium och stora medium/standard hundar får genomgå denna undersökning också även om det bara från Svenska Labradoodleklubbens sida bara är rekommenderat på Mini. Det finns ingen anledning att inte göra det med precis samma anledning som med alla andra tester, vi testar för att förebygga och inte åtgärda. Vi minska risken att någon av valparna får Patella luxation, även om vi inte kan få risken = 0.

Doris gjord sin röntgen igår och även hennes PennHip kom tillbaka med toppen bra resultat. Jag kan ju inte annat än att vara stolt över resultaten och chansen att kunna öka sannolikheterna att även valparna i framtiden får de bästa möjliga förutsättningar.

Det roligaste va ändå hur trevliga, goa och fina både Doris och Svante va hos veterinären.

När både röntgen, ögonlysning och patella är gjorda så återstår bara DNA tester. Så igår innan Svante åkte hem till sin fodervärd igen så svabbade vi honom och ska nu förbereda för att skicka över hans tester till USA för att få svar på hans tester även om vi redan nu genom att titta på hans föräldrar kan veta att han är fri på de flesta av testerna redan och då vi bara ha att man kan vara fri genom föräldrarna i 1 generation så behöver han göra tester som vi med största sannolikhet vet att han kommer vara fri på men vi vill ju vara helt säkra.

När alla tester är på plats så är det fritt fram och jag ser framemot att se nya generationer växa fram de kommande åren, för det tar tid och ju längre man håller på desto mer högre krav får man och ju mer man vet och lär sig desto svårare blir det. Men det är utmaningen som gör det roligt att hela tiden utvecklas med hundarna, tiden och hundtypen Labradoodle.

Idag för andra dagen i rad så fick vi positiva besked efter att jag två veckor i rad har packat in hundar i bilen och åkt till Göteborg och Blåstjärnan djursjukhus. Först ut va Rossendale Leo ”Svante” och igår va det Labradoodlefamiljens Bulbasaur ”Frasse”.

Vi har valt att skicka våra röntgenplåtar för bedömning i USA på OFA. Detta är samma bilder som man i sverige också kan skicka till SKK. Då vi inte får några offentliga resultat av SKK på hundtypen Labradoodle så har vi av den orsaken valt OFA istället. Skillnaden är att SKK har 5 bedömningsgrader varav 2 är godkända. Hos OFA så finns det 7 bedömningsgrader där 3 är godkända (Svenska Labradoodleklubben är bra 2 godkända om röntgen är gjord innan 1 års ålder. Den 3 är godkänd om röntgen är gjord efter 2 års ålder, för att efter 2 är det 3 veterinärer som gör bedömningen)

Vi har också sedan några år valt att också göra en så kallad PennHip. Det är en annan sorts röntgen av höfterna där man från skillnad till OFA eller SKK bilden bara ta en sorts bild, så tar man 3 olika bilder på höften när man gör en PennHip. Det har visat sig ge en säkrare bild av hundens höft och också större ärftlighet. PennHip ger resultat på en skala mellan 0 och 1. Ju sämre 0 man kommer desto bättre är det. Om man ska använda bara Pennhip och inte OFA eller SKK så har Svenska Labradoodleklubben (SLK) sagt att man måste ha en Pennhip under 0,4. Men har du en godkänd OFA eller SKK så får den vara högre.

Det vi ser sedan vi började göra PennHip för snart 4 år sedan är att vi har en bredare bild att göra riktigt bra matcher som gör att vi ser positivt resultat på ledhälsan. Vilket är roligt och mycket spännande.

Varför gör vi då alla dessa röntgen, undersökningar och tester? Det är en bra och viktig fråga. Att vi ta reda på så mycket vi bara kan om våra hundar ger oss större och bättre sannolikhet och chanser att valparna slipper de problem som vi testar emot. Det utesluter inte att en hund efter fritestade föräldrar kan få den defekt som föräldrarna är testade emot (utom DNA-testerna) men det ökar sannolikheten att valparna slipper med många procent. Så att våga ta reda på så mycket som möjligt om våra hundar ger oss helt enkelt bättre förutsättningar till nästa generation. Det va en kompis med en annan ras som inför att hon skulle röntga sin hund fick frågan av en annan uppfödare varför hon även röntgade armbågar på sin hund fast det inte va obligatoriskt. Så tänker inte vi, vi vill veta så vi kan förebygga så mycket det går för framtida valpar. Det är viktigt för alla inblandade och både göras på fler raser och hundtyper. Så vi jobbar hela tiden med att öka sannolikheten att det blir så bra som möjligt på alla punkter och det hoppas jag alla uppfödare jobbar och vågar jobba för.

Tillbaka till Svante och Frasse, Igår fick jag först Sventes resultat från OFA. Som visade att han va godkänd på den delen. Lite senare på dagen kom också hans Pennhip och det va ett mycket bra resultat på 0,31 och 0.36. Vilket va mycket roligt. Nu ska Svante gå vidare till nästa steg som är att göra en ögonlysning och Patella koll, när han klarat det så skickar vi in DNA tester för att kunna undvika ärftliga testbana sjukdomar. När allt detta är klart är han redo för tjejerna.

Frasse va på röntgen igår och redan idag fick vi resultatet på PennHip som också låg bra till, vi får nog vänta en vecka på att få OFA resultaten så får vi hoppas att han också kan bokas in för Ögonlysning, Patella och DNA-tester.

Det roligaste av allt va att när vi va hos veterinären så va båda killarna så duktiga. Så coola och goa i väntrummet bland massor av folk, hundar och katter. Väll på rummet la sig båda snabbt och avslappnat på filten för att vänta in vidare undersökningar. Så roligt och precis som det ska vara.

Helt enkelt två lyckade resor till Göteborg att lägga i ryggsäcken av erfarenheter och blicka framåt. Kanske vi snart få se Svante och Frasse valpar i valphagen här hos oss på Brummas.